Jag kan snart inte skjuta på det längre. Jag måste börja packa. Om ett par dagar måste jag lämna västkusten, Göteborg, min lägenhet.. Mange.. Känns otroligt vemodigt. Två månader i inlandet känns inte alls lockande när Han finns här. Visst, jag tackar inte nej till två härliga månadslöner så jag kan känna mig “som vanligt folk” igen. Men hjälp va jobbigt det kommer bli. Bara en sån sak att gå upp halv 7 varje morgon. Den frihet man har när man pluggar när det gäller tider är nu som bortblåst (men bara en lätt bris eftersom det kommer tillbaka till hösten) Visserligen ska det bli rätt skönt att få dagliga rutiner igen och det ska bli hur skoj som helst att jobba med alla sköna, tokiga, underbara vänner på Atea.
Det är långt över 30 grader utanför mitt fönster och jag har ingen större lust att vara inne i lägenheten. Jag vill sola och bada, få salta stänk. Men det får väl vänta till imorgon då jag och min goding ska ta vara på varje sekund tillsammans. Förutom att passa på att träffas så mycket som möjligt innan jag åker, är det då tre månader sen vi träffades första gången, något som känns mer som minst det dubbla (i positiv mening) Vi har träffats nästan varje dag och känner varandra utan och innan, så mycket man kan känna någon efter tre månader iallafall. Nu kommer det gå 11 dagar från söndag tills vi ses igen.. Jag kommer räkna dem, var så säker!
Imorgon kommer även ostindiefararen Götheborg till sin hemmahamn så kanske ska man gå dit och hälsa henne välkommen hem. Vi får se vad som händer. Som en i dess besättning skrev i sin blogg i GP idag,
“Människan har varit överallt. Framtiden är det enda som finns kvar att utforska.”
Och med de kloka orden får jag nog ta tag i packningen och framtiden. Det går inte att skjuta på det hur länge som helst. Två månader kan gå väldigt snabbt, helst på sommaren! ;)
*kramar*
This entry was posted on fredag, juni 8th, 2007 at 10:20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar